sajmoneh

Det började med ett avslut, en kamp mellan liv och död,
Jag kämpar varje dag för att få tillbaka min livsglöd,
Sjukhus hit och dit för jag fick inte i mig näring,
Jag fick för mig massa saker, jag betydde ingenting,
Men efter ett halvår blev jag frisk ifrån skiten,
Men då kom den nya grejen så jag ramla ner i diket,
Ner till depression på en mycket hög nivå,
Jag försökte ta mitt liv och ni försökte förstå,
Allting runt omkring mig fick mig att förlora hoppet,
Att jag inte längre dög fan det skrek ur hela kroppen.
Jag låg hemma i min säng och ville inte se på världen,
Vad den hade gjort mot mig, den plockade isär mig.

Att jag var ensam på jorden utan något stöd,
Min syster och min bästa vän blev mitt leverbröd,
Det fanns inget annat som fick mig överleva,
Kampen mot en sjukdom som bara kritisera sig,
Jag är underskattad, jag har varit med om en hel del,
Jag har inte gjort något rätt men samhället har gjort fel,
Dom gav mig inte stödet och allt jag skulle ha,
Endast tack vare min syster så lever jag idag.