Borderline
Jag kan inte hjälpa att jag är så
Jag kan inte hjälpa
Att jag går mellan galenskap och frisk
Som en sjukdom
Som Borderline
Men på något sätt
Klarar jag mig alltid
"I get knocked down
but I get up again
you're never gonna keep me down"
För jag har gått igenom mycket
Men reser mig alltid upp
Jag klarar mig alltid
Men på insidan dör jag
Känslomässigt instabil
"And I'm so hot
'cause I'm in hell"
Mitt personliga helvete
Allt finns i mitt huvud
Men bara när jag är ensam
Lämna mig inte ensam igen
Klarar mig inte själv
Göm mig i din ficka
Och skydda mig från mig själv
Ätstörning
Galet hur smal jag har varit :O
Vägde som minns 42 kg
Alla gånger jag svimmat.
Mitt treo missbruk som började för att bli pigg och lindra huvudvärk för jag inte åt.
Jag fick handla kläder på barnavdelningen.
Grät i spegeln för jag var så tjock.
osv...
Innan jag blev gravid så vägde jag 59 kg
STOLT
Det här med viktuppgången under graviditeten var väldigt jobbig i början.
Men nu har jag vant mig och accepterat det.
Eller ja det kan ju vara jobbigt ibland, vissa stunder.
Ätstörningen kommer jag aldrig bli fri från helt.
Det vet jag själv och jag får leva med det!
Jag minns den dagen jag föll ner och jag blev sjuk,
Jag såg med andra ögon på hur min kropp såg ut,
Jag kunde inte lyssna på dom orden som jämt sas,
Att jag dög som den jag var,
Jag tappa greppet, greppet om mitt liv,
Och det ända jag fokusera på var att gå ner i vikt,
Jag märkte inte själv hur jag blev tunnare och mindre,
Vänner reagera men jag blåste bort dom som vinden,
Jag rasade i vikt, jag blev smal, jag blev liten.
Jag ville bli smal för att känna mig glad,
Jag trodde att maten som jag åt fick mig att inte må bra,
Men nu i efterhand så förstår jag hur det var,
När jag nu kan se bilder och se hur smal jag var,
Jag trodde att jag hade kontroll men jag tappade den helt,
Och om jag inte hade fått hjälp så hade jag inte överlevt.
Jag ville ta mig ut och jag lyckades tillslut,
Tryck inte ner dig själv för du är fin som du ser ut,
Blickarna du får dom är bara för din skönhet,
Lyssna på mig vännen, jag hoppas att gör det.
Jag minns vad hela var som startade allt,
Jag skulle straffa mig själv för att jag kände mig så kass,
Jag sa till mig själv att när jag har nått en gräns,
Så kan jag sluta och få vara lycklig igen,
Jag vågade inte berätta fast än jag ville ha hjälp,
Och att mitt mål var 38 kg det skrämmer mig,
Jag bollades med tanken när jag kände mig så dum ibland,
Jag visste att jag inte var fet men jag hade redan satt mig fast,
Jag kunde inte ta mig ur, jag var så less på all ångest,
Jag ville tillbaka till tiden då jag inte brydde mig om det,
Då jag kunde äta maten utan att må dåligt,
Inte ställa mig på vågen och se hur kilona ramla av.
Jag vet att jag har gått framåt men det finns en bit kvar,
Jag ska försöka och hålla fast vid mitt mål.
Livet
Jag har försökt att hitta vägen, har ju försökt med dess metoder
Men ingenting vill ju funka, säg mig gud, vart är solen
Kan inte se, nej, jag blir bländad av ett mörker
Som för mig är ett bevis på att livet är rätt kört men
Jag försöker, varje dag, men det är få gånger jag hört
Att jag är en stark person. Jag känner mig bara skör
Jag går sönder för minsta lilla, tusen bitar runt omkring mig
Paniken är nära så jag blunder och springer
Springer bort för att inte möta verkligheten
För varje gång jag öppnar ögonen så vill jag inte se den
Hur ska jag ta hand om andra när jag inte tar hand om mig själv
Säg mig vart fan är den guden när man behöver han som mest
Jag finner inga ord för att beskriva den känslan
Bara tomhet, som en oändlig längtan
Efter lugnet, när all smärta har dött ut
Men jag har en känsla i magen att detta aldrig får ett slut.
Men ingenting vill ju funka, säg mig gud, vart är solen
Kan inte se, nej, jag blir bländad av ett mörker
Som för mig är ett bevis på att livet är rätt kört men
Jag försöker, varje dag, men det är få gånger jag hört
Att jag är en stark person. Jag känner mig bara skör
Jag går sönder för minsta lilla, tusen bitar runt omkring mig
Paniken är nära så jag blunder och springer
Springer bort för att inte möta verkligheten
För varje gång jag öppnar ögonen så vill jag inte se den
Hur ska jag ta hand om andra när jag inte tar hand om mig själv
Säg mig vart fan är den guden när man behöver han som mest
Jag finner inga ord för att beskriva den känslan
Bara tomhet, som en oändlig längtan
Efter lugnet, när all smärta har dött ut
Men jag har en känsla i magen att detta aldrig får ett slut.
Planering
En vanlig morgon för mig:
Ställer mig i spegeln och kollar hur tjock jag är,
Jag ställer mig på vågen och ser att jag gått ner 0,5 kg,
Jag hämtar ett glas vatten och tar antidepp, lugnande och p-piller,
Jag känner hur huvudet gör ont och tar en treo,
Jag lägger mig i sängen och funderar på hur jag ska gå ner i vikt idag,
Jag planerar vad jag ska (får) äta under dagen,
Jag bestämmer mig för att ta en knäckemacka,
För att sen gå ut och gå 1 timme,
Sen blir det inget ätande fören middag,
Jag bestämmer mig för att dricka en redbull tll lunch för att orka,
Till middag ska jag nog bara äta en kött bit,
Och på kvällen blir det en lång promenad igen.
Jag
Borderline, Det är jag:
Människor ser med förundran på alla mina ärr,
Jag avskyr dom och skäms för dom.
Jag är ofta deprimerad,
Jag kan gråta så jag tror att jag ska gå under.
Jag anses som underlig när jag tror att jag är normal.
Ibland går jag in i en manisk fas där jag pratar oavbrutet.
Jag kan inte tänka precis som du,
Jag tänker ofta med känslolivet när andra tänker med förståndet.
Min vilja kan vara oerhört stark,
Och det kan också mina sälvmordsförsök vara.
