Livet

 
Jag har försökt att hitta vägen, har ju försökt med dess metoder
Men ingenting vill ju funka, säg mig gud, vart är solen
Kan inte se, nej, jag blir bländad av ett mörker
Som för mig är ett bevis på att livet är rätt kört men
Jag försöker, varje dag, men det är få gånger jag hört
Att jag är en stark person. Jag känner mig bara skör
Jag går sönder för minsta lilla, tusen bitar runt omkring mig
Paniken är nära så jag blunder och springer
Springer bort för att inte möta verkligheten
För varje gång jag öppnar ögonen så vill jag inte se den
Hur ska jag ta hand om andra när jag inte tar hand om mig själv
Säg mig vart fan är den guden när man behöver han som mest
Jag finner inga ord för att beskriva den känslan
Bara tomhet, som en oändlig längtan
Efter lugnet, när all smärta har dött ut
Men jag har en känsla i magen att detta aldrig får ett slut.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
sajmoneh