sajmoneh

Mitt liv på ett papper,
Ord skrivna med bläck,
Antekningar och diagnos,
Det här är inte lätt,
Tankar som kommer,
Och minnen som slår en,
Kärlek och hat för att försöka dölja sanningen.

2008 var det värsta året i mitt liv,
Lyckan den försvann och kaoset det tog vid,
Vist hade saker varit skit långt innan det,
Men detta året var bomben som krossade min värld,
Skolan ringde hem för dom fatta väl att något var fel,
Jag hade knappt några vänner,
Dom flesta kollade ner,
Jag grävde mig i ångesten och hatade mig själv,
Själv ska det beteendet va nu min ända vän,
Samtal hela tiden både hos socialen och bup,
Dom fatta inte felet och ville väl att jag skulle växa upp,
Nu kom den frågan, fan jag kände tårar,
En hemlighet som så länge jag har plågat,
Misshandlar någon dig eller våldtar dig i din närhet,
Jag ville säga ja men kunde inte på grund av kärlek,
Fan nu är jag tillbaks till ruta 1,
Förskydda sanningen men hade jag gjort rätt?

Samtal och samtal hela tiden från alla,
Jag orkar inte sitta och få sanningen ur mig,
Skulden och skammen jag kände över dig,
Jag skolka skolan och betygen sjönk,
Det spelar ingen roll så länge jag vakna ur min dröm,
Efter 1 och ett halvt år senare kom vändpunkten i mitt liv,
Jag försökte ta mitt liv men jag misslyckades,
Även fast det var jobbigt så blev jag ju lättad,
För jag blev mera öppen och jag våga berätta,
Att min pojkvän misshandlar mig och våldtar mig är inte mitt fel,
Och kom ihåg vännen det är aldrig ditt fel.