sajmoneh

Även jag har hemligheter,
För vem fan ser mig när jag super mig full med uppskurna handleder,
Jag önskar att jag dör,
Önskar att någon börjar fatta,
Att ingenting funkar,
Att allt är bara fucked up,


Jag bönade och bad om att du skulle lämna mig,
Men jag trodde på et du sa att du älskade mig,
Det kanske du gjorde men förklara för mig då,
Hur kan man bete sig som du och skada nån så hårt?


Känner du nån gång att du inte orkar mer?
Känner du hur inget funkar hur mkt du än ber?
Får du en klump i magen och du vill inte mera?
Känner du ibland att du vill hellre dö istället för att leva?


Jag häller upp ett glas med vatten och sväljer lugnande tabletter,
För att jag ska kunna somna in på natten,
Har vi samma drömmar?
Eller samma mardrömmar?
Det finns råttor överallt som hugger där det ömar.


Jag minns den dagen då jag föll ner och blev sjuk,
Jag såg med andra ögon på min kropp hur jag såg ut,
Jag kunde inte lyssna på de orden som jämt sas,
Att jag sög som den jag var,
Jag tappa greppet, Greppet om mitt liv,
Och det ända jag fokusera på var att gå ner i vikt,
Jag ville bli smal för att känna mig glad,
För jag trodde att maten som jag åt inte fick mig att må bra.


Jag skär mig inte för att jag vill ta livet av mig,
Jag skär mig för att överleva.


Jag har det inte som ni,
Jag har det ganska speciellt,
Ni har aldrig varit med om det,
Ni vet inte hur det känns,
Att försvinna med sitt psyke och sen komma tillbaks,
Att aldrig kunna leva eller tänka normalt,
Och jag kan inte styra mig själv ibland.


Ner till depression på en mkt hög nivå,
Jag försökte ta mitt liv och ni försökte förstå,
Allting runt omkring mig fick mig att förlora hoppet,
Att jag inte längre dög,
Fan det skrek ur hela kroppen,
Jag låg hemma i min säng och våga inte se på världen,
Vad den hade gjort mot mig,
Den plockade isär mig.



Det var inte bara så att jag ville bort för en stund,
Jag ville lämna livet nu och för evigt,
Jag var så himla trasig, fan kunde du inte se det?
Men du misshandla mig och våldtog mig,
Och det var kanske då som jag fick nog,
Jag bara kände hur tårarn föll och dom brann,
Jag låg där och såg hur blodet det rann.



Att jag var ensam på jorden utan något stöd,
Min bästa kompis och min syster blev mitt levebröd,
Det fanns inget annat som fick mig överleva,
Kampen mot en sjukdom som bara kritiserar sig,
Jag är underskattad och har varit med om en hel del,
Jag har inte gjort något rätt men samhället har gjort fel,
Dom gav mig inte stödet och allt jag skulle ha,
Endast tack vare min syster så lever jag idag.