Livet
Jag har alltid varit den som flytt ifrån mina problem,
Jag har blundat för det hemska som jag aldrig vågat se,
Det känns som om jag har gjort allt möjligt för att hitta min plats i livet,
Och varje dag vaknar jag upp utan den sista pusselbiten,
För jag får gå med ångesten som äter upp mig innefrån,
Jag ser livet flyga förbi medans jag bara tittar på,
Jag försöker göra saker som mitt psyke inte klarar av,
Jag blir nertryckt av dom människor som kallar sig normala,
Jag isolerar mig själv och vill inte öppna mig för nån,
Och jag tror inte på psykologer, Det är ju bara ett jobb,
Jag vill så gärna tro att alla gåtorna blir lösta,
Jag vet inte om det går men jag tänker försöka!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du har aldrig tänkt på att de människor som står dig nära blir sårade av vad du skriver? Betvivlar att någon försöker trycka ner dig men det kan vara svårt att hjälpa någon som inte vill se det.
Sure, att vara psykolog är ett jobb men väldigt många av de som jobbar som det gör det just för att de VILL hjälpa andra. Men för att kunna hjälpa måste du själv ge det en chans. En ärlig och helhjärtad chans.
Sjukdomen du bär på är inte lätt men det är inte bara dig som den påverkar även om det är så du ser det. Du måste vilja bli frisk för att bli det och du måste acceptera hjälpen..
Trackback
