Livet

 
Dygn som dygn, alla sömnlösa nätter, 
ligger och tänker men blir inte bättre
Paranoid, hela kroppen fuckar upp
hjärtat slår för sakta, andningen har dött
ångesten kommer, paniken följer med
försöker bedöva, känslan finns ändå där
komplicerat, dom kallar det för katastrof
hjärtat har blivit som en explosion med svarta hål.
himmel eller helvete? är olika för båda
abstinens är för stor, bryter allt jag lovat
dumt att tänka tanken, men jag är missbrukare
beroende av smärtan, känslan när den slukar mig
sinnesjukt, men endorfiner ger mig ruset
varit närmast själen, från början till slutet
kontrollen sviker aldrig, fast sviker mig självkonstant
hamnar mitt emellan, processen är för långsam
Behöver något starkare, är för fan desperat
fyll hela mitt tomrum med din vrede och ditt hat
tryck i mig vad som helst, tryck i mig det du kommer åt
för skuldkänslorna kommer ändå alltid efteråt
Har det effekter, ger det hallucinationer?
borde väll kvitta, har redan ett beroend
förlåt, men jag faller jävligt lätt tillbaka
till allt det där jag egentligen inte saknar.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
sajmoneh